Presentation: Jag är musikvetare (ordentligt utbildad vid universitet m.m.) , musiker (i hjärtat proggare), gammal 68:a (närlyssnade på Beatles, Dylan och Joan Baez samt trodde på Dubceck och Bobby Kennedy. Och trodde INTE på "auktoriteter".) Tyckte att man kunde kombinera pop/rock med klassiskt. (De Stora Mästarna var förbluffande rebelliska.) Varvade Dostojevskij med Kalle Anka. Satte igång och bildade mig utav attan. Ville göra film i stil med Ken Loach. Började skriva artiklar i tidningar. T.ex. i Melos, Musik, Evterpe, Kvinnobulletinen, Revansch! (där jag satt i redaktionsrådet), Pegagogiska Magasinet, Horisont, Mandala. (kanske 100 artiklar 1992-2000.) Blev osynlig i sept. 2001. (då inte ens min översättning av Simone de Beauvoirs pjäs dög.) (att sätta upp alltså.) (jag började leva upp till dess titel. "De onödiga munnarna"!) Mitt namn är Inga-Stina Westman. (min senaste artikel fick jag in på www.psykiatern.se. Sen hände ingenting. Och ingenting och ingenting.) (hallå?? Finns jag???)