Jag var så glad. Jublande lycklig. Jag hade blivit medicinfri (efter 25 år i ett medicinhelvete). Jag hade börjat kunna gå ut. (helt utan panik.) Panikattackerna upphörde. Jag kunde f.f.g skaffa SL-kort. (och åka buss och tunnelbana runt hela Stockholm.) Jag gjorde viktiga upptäckter om min barndom. (och blev av med all gammal vrede mot min mamma.) Jag tränade upp min kondition. (kunde äntligen börja ta långa promenader igen.) Jag fann min idealvikt! (gick ner från 87 kg till 75 kg.)
Och sen slog fällan igen. (som om allt detta inte funnits.) Den kommunala psykiatrin la beslag på mitt liv!