Det är intressant det här med vad som betraktas som "barnsligt". En person som Dalai Lama anses på nåt sätt bete sig barnsligt (i en västerlännings ögon) för att han är så nyfiken och har så lätt för att skratta. En vuxen person är alltså mån om sin egen värdighet? (alla som tycker det har sin självklara förebild i nuvarande påven.) Den här nye påven (Benedictus XVI) håller på att jobba på att få den gamla påvliga ofelbarheten återinförd! (lysande. Det ska givetvis finnas personer som ska betraktas som ofelbara. Varför ska dom INTE få bli Gud?) Dalai Lama har samma aspirationer? (hahaha han skulle skratta hjärtligt vid blotta tanken.)
Aha. Så det kanske är moget (vuxet) att inse sina begränsningar? (jepp. Likaså att erkänna sitt behov av andra människor.)