Jag undrar varför man har tagit det tysta beslutet att inte låtsas om mig. Varför låtsas alla att jag inte finns? Varför dumpar man människor på gruppboenden och sen behandlar dom som icke-människor? Varför behandlar man tusentals människor i Sverige på samma sätt som man behandlar Dawit Isaak (och liknande) i Eritrea? Och hur trovärdigt gör detta Sverige? Hur pass kul är det att sitta bortglömd på ett gruppboende i Sverige och åse detta otroliga engagemang i Dawit? Och veta att ingen nånsin kommer att göra nåt sånt för en själv? Man kanske skulle berätta det för Eritreanerna? Ska jag mejla till deras president? (det är ju svårare att förstå vad "brottet" består av i detta fallet. Att vara oppositionell mot regeringen är en BEGRIPLIG handling. Men vad har VI gjort???) (att vissa som kritiserar regeringar råkar illa ut är också begripligt. Man kan tycka det är fel. Men man fattar i alla fall VARFÖR.)
Såg ni intervjun med Eritreas president? (gjord av en svensk journalist.) Det intressanta var hans förminskning av frågan. Dawit Isaak var en nolla. Som presidenten inte ägnade en tanke. (mest effektiva sättet att bekämpa en person. Förvandla henne till ett intet.) (Förintelse. Tog inte slut när världskriget tog slut.) (65 år sen idag.)