Varför har diagnosticeringen ökat lavinartat? (jag menar folk diagnosticerar VARANN. Diagnoserna haglar från alla håll och kanter numera.) (och artiklar om detta. Överallt. Och hur man ser "varningstecken.") Tja. På 70- och 80-talet (när jag bodde i Lund) talades det ytterst lite om det. Ingen frågade mig vad jag hade för diagnos (eller vilken medicin jag tog.) När jag till slut började säga att jag hade sjukbidrag (och varför) var den stående reaktionen "Men du verkar ju inte sjuk!" (och sen talades det inte mer om det.)
1984 flyttade jag till Stockholm. Den psykiatriska öppenvården hade börjat byggas ut. (man var liksom patient dygnet runt. I sitt eget hem.) (många tvångsmedicineras fortfarande. I hemmen.) 1986 hände en sak som förändrade Sverige för gott. Vadå? Mordet på Olof Palme! (Sverige blev skakat i grundvalarna. Den "trygghet" vi trott oss leva i var en illusion.) Detta påverkade inte den psykiska hälsan? (ha. Var inte naiva.)