Bengt gjorde bort sig på släktmiddagar. Han klappade sig på magen och utropade "MMM vad gott!" (hemskt. Det rätta sättet var att säga - i verserad ton - "Det här var verkligen en angenäm måltid!") (undra på att mamma älskade när "farbror Lullu" kom på besök.) (plus att hon fick höra honom spela klassisk musik på pianot.)