Ännu en dikt av vår skånske rekordpoet "oasen" (tonårigt geni. Gör skäl för sin signatur.):
Jag skräms av rädslan som vilar inom dig,
jag känner av sorgen som stannar inom mig.
Jag har smakat lyckan,
jag har fallit ner i ensamheten.
Jag inser gång på gång,
att inte endast jag,
nynnar livets sång.

(please tell me he is real. Jag vill gärna ha upptäckt en ny Rumi!)