Man kan undra om världen gjort en tyst överenskommelse. Att strunta i mig. Att förhärda sina hjärtan. Och låta mig gå under! (VARFÖR vet jag inte. Det enda jag vet är att dom uppenbarligen finner mig helt värdelös.) Jag ska alltså sitta på ett gruppboende och dö av ensamhet? (om jag säger det här till mina systrar får jag bara ett kallt svar. Hån. Som om jag vore helt löjeväckande. Nä för dom är jag sannerligen värdelös!) (bäst att räkna bort dom ur mitt liv.)
Såhär är det alltså om man stämplats som psykiskt sjuk. (i mitt fall utan att nån enda människa tagit reda på om jag ÄR det.) Man blir som en pestsmittad. Man dumpas och överges. Man är en sopa! (och alla ens ord tolkas som "sjuka". Såklart dessa också.)
Så vad finns det kvar att säga? (psykstämplade människor tystnar alltid. Varför ska man tala när ingen lyssnar? När alla tror att allt man säger är "sjukt"?)
Vilken är skillnaden mellan oss och Dawit Isaak??????