Jag har gjort ett stort misstag. Jag har ägnat mig för mycket åt buddhismen! När det kommer till kritan har dom missat det viktigaste. Tron på Gud!
Amtingen finns det en Gud. (och då blir allt meningsfullt.) Eller så finns det inte det! (och då blir det meningslöst.)
Ska människan utlämnas bara till sig själv? (och till andra människor. Som hon hoppas inte ska skada henne.) Men om hon förlorar alla då? Och bara har sig själv? (skulle bli outhärdligt. Om Gud inte fanns.)
Det verkar naivt att tro alla om gott. (även om naturligtvis alla har en inneboende Buddhanatur.) Vad hjälpte det t.ex dom i Auschwitz? (inte ett dugg. Även den godaste offrades där. För att dom var omgivna av BLINDA.) Att tro alla om gott innebär att man tror att t.ex Hitler skulle kunna ändras. Bara man är snäll mot honom! (så lätt går det inte.)
Ergo: Dalai Lama kan inte göra alla till Dalai Lama. Hur gärna han än vill!