Nu tycker jag det är dags att starta en följetong. Lite minnen (och fakta) från de roligaste svenska komiker som har funnits under min livstid! Hasse Alfredsson och Tage Danielsson! (då kallade hasseåtage.) Den som tittar i kameran här (insp. av filmen "Ronja Rövardotter") är Tage. Det går knappt att (i ord) beskriva vad han betytt. Fr.o.m. revyn Gröna Hund 1962 (som hette så för att den spelades på Gröna Lund), som man också hade turen att få se på TV, hängde vi ungdomar vid deras läppar. (bildligt talat.) Vi måste kunna ALLT som dom sa! (mycket kunde vi utantill. Eftersom deras skivor spelades ofta i radio.) Monologer, sketcher och sånger flöt i en strid ström från deras penna. (en liksom liten behändig tingest vi då använde för att forma bokstäver med. Med hjälp av det s.k. bläcket som fanns inuti pennan.) (som tur var kom den s.k. kulspetspennan på 60-talet. Så vi slapp spilla bläck på allt och alla. Och slapp gå omkring med bläckiga fingrar.) Nä nu får jag sluta föreläsa!
Kort och gott: dom påverkade mig (och en hel generation) med sin knäppa, intelligenta och olydiga humor. (auktoriteter ifrågasattes. Vilket var precis vad vi ungdomar längtade efter!) Ja och så kunde man alltid vänta sig nåra fräcka sketcher! (eller sånger.) T.ex den om mannen som inte kan sluta säga "pitt" (och till slut får både psykiatern och frun med på att säga det), tangon "Vad har du i fickan, Jan?" (vad det var behöver jag inte säga) och Monica Z. som gnuggar staken! (en ljusstake. Men ni fattar va?)