Nu fick jag lust att skriva lite mer om min mamma. (eftersom det är hon som har gett mig min förmåga att genomskåda falska auktoriteter och hitta bra argument.) Ann-Marie Westman, kärnkraftsmaffians fiende nr. 1! (så kallade hon sig själv. Här fotad av Sydsvenskan för en artikel om henne.) Barsebäcksverket försökte i det längsta omvända henne. (naiva optimister som dom var.) (i motsats till henne.) Dom bjöd in henne på lite trevliga fikastunder. Med mysig guidning. Och hypnosförsök från "experter"! (dom gav upp sen. Den hag - - hemmafrun tänkte FORTSÄTTA motarbeta dom. Bl.a. genom att vara med och starta Miljöpartiet.) En gång kom hon hem och berättade att när hon frågat en av guiderna om avfallet hade han svarat (utan att tänka på att han framför sig hade en som varken var mentalt frånvarande eller höll inne med sånt hon hört): "Jamen världen finns ju ändå inte om 20 år!" (det gör den. Kan jag meddela.)
R.I.P. mamma. Vi ses i Nangijala!