Herregud. Jag måste vara telepatisk. Bara häromdan hade jag tänkt ladda upp detta foto på Kerstin Thorvall. (men det blev inte av.) Och nu idag står det att hon dött!
Vad ska man säga om henne? (hur lång tid har vi på oss?) Går knappt att beskriva vad hon betytt för alla oss ohippa, ofotomodelliga, pinsamma ofeministiska feminister som vägrar fastna i medelåldersfällan! Och - vad hon betytt för oss "paniker" (så kallas vi som lider av panikångest. Med betoning på a:et.) kan bara beskrivas: "hon gav paniken ett ansikte"! (snygg var hon. Det var hon visst det. Fråga männen!) (samt beskåda detta foto.) Det hon skrev om psykiatrin (bl.a. i sina krönikor i Aftonbladet) har fått mig att många gånger skratta ihjäl mig! (så egentligen är jag dö´.) Och - jag visste ju att hon tillhörde samma psykiatri som jag! (Södermalm. Först SÖS och sen Katarinahuset.) Tala om att känna igen vartenda dugg! (in i varenda pinsam detalj.) (nu ska vi bara inte tala om den där skildringen om när hon dansade sig fri på ett mentalsjukhus på Kuba.) Kan ingen ge ut hennes samlade psyk-krönikor i bokform?