Jag fick ju aldrig träffa Ingmar. (synd.) Men Käbi sa en gång att hon skulle hälsa från mig! (jag tänkte att han skullle bjuda ut mig till Fårö. Och vi skulle sitta på hans privata bio och titta på filmer. ) (vi hade flera gemensamma favoriter.) Nåja. Hur hade han reagerat om jag sagt att min svenska favoritfilm nr. 1 är "Kvarteret Korpen" av Bo Widerberg? (han tyckte om människor som vågade vara ärliga. Tror jag.) Det konstiga är att jag alltid tyckte att han som PERSON var betydligt intressantare än hans filmer! (jag fick aldrig nog av intervjuer och dylikt. Vi hade ju förbluffande mycket gemensamt!) (bl.a. Povel Ramel till idol och skratta så vi trillade av stolar.) HAN skulle aldrig fråga "Vad skrattar du åt??" (eller tycka att jag skrattade "för mycket".)
Ja och sen gifte han sig med Käbi. Samt skilde sig 10 år senare. Och sen blev det en fru till! (Ingrid.) När jag sa till Käbi att hans nya fru var väldigt lik henne sa Käbi "Ja och vi var båda lika hans mor!" (häpp.)
Förresten har Ingmar skrivit en URROLIG skildring om hur det var att hamna på hispan! (och bli smått paranoid av alltihop.) Även skildringen av att sluta med psykofarmakan (vet inte vilken sort) är träffsäker. (abstinensupplevelsen var så plågsam "att den blev intressant.") (just. T.o.m. Helvetesvistelsen är intressant för en livsforskare.) (skildringen står i hans memoarer "Laterna magica". En bok som rekommmenderas å det varmaste.)
Slutskrivet om iMMi ! (för nu.) (f.ö. är Käbi vår främsta pianist vid sidan om Lars S.)