Det bildas då "psykgetton". Ställen där alla psykfall kan träffas. (dom bästa ställena är dom där det inte finns "personal" som övervakar en.) (oftast drivna av RSMH.) Där kan alla icke önskvärda sitta och prata, dricka kaffe och syssla med nån "aktivitet". (som dock inte kommer samhället till nytta.) Där är alla nerdrogade. (med "medicin".) Där är det oftast rätt tyst. (uträknade människor har inte så mycket att säga.) (dom kan t.o.m förbjudas att utväxla erfarenheter av psykiatri, diagnoser och mediciner.) (för sånt blir man ju bara sjukare av.)
(det är trots allt en värmekälla. De utstöttas tysta gemenskap.)
RSMH räknas dock med. (ibland.) Vissa medlemmar från denna patientorganisation har anammats av psykiatrin. (som små mascots att visa upp. Gulliga men ofarliga.) Dom får ställa sig upp (dom små sötnosarna) och "vittna". Om hur mycket BÄTTRE dom blivit. (men aldrig bra. Dom får ALDRIG säga att dom blivit helt bra.) Dom har fått ett hyfsat liv (i periferin) och "lärt sig att leva med sin sjukdom"! (och givetvis med sin medicin.) Dessa "lyckade" patienter stillar det dåliga samvete som trots allt (på sina håll) kan finnas kvar inom psykiatrin!