I alla fall. Einstein fick inte Nobelpriset för att han kom på att tiden är relativ. (det visste väl alla ändå. Att klockan är olika mycket i olika delar av världen kan ju vem som helst konstatera.) Utan för...hur VAR det nu? (jag är inte fysiker.)
I alla fall. Han föreställde sig hur det skulle kännas att sitta längst fram i spetsen på en ljusstråle. När den susade fram i rymden med den högsta hastighet som kan uppmätas! (hur vet dom DET?? Jag trodde TANKEN var snabbast!) I alla fall. Nu satt han där (i fantasin) och dånade fram genom rymden (häftigt) och fattade att tiden måste STÅ STILLA. ( i alla fall för honom.) I den yttersta snabbheten upphörde tiden! (vadå tiden?? Vad är DET?? Är det klocktid? Men den är ju bara en mekanisk manick!)
FINNS tiden? (objektivt sett.) I så fall, hur kan olika männsikor uppleva "samma" tid så olika? (t.ex en föreläsning som vissa tycker är urtråkig - och därför tycker håller på i evighet - medan andra finner fascinerande.) (och därför tänker "är den REDAN slut??") Det måste betyda att tiden BÅDE är subjektiv och objektiv! (I´m a genius.) (hit med Nobelpriset.)