Nu sitter jag här med Postis-sidan igen. (tårögd. Och skrattar.) Tänk vad fint det måste vara att jobba med ungdomar! Varför är ungt folk så kloka? Och vuxna så dumma i huvet? Vad hände på vägen?
Believe me, "oasen" är vår svenske Rumi! (googla gärna på denne poet.) I övrigt är ALLA inlägg idag bra. Och jag har upptäckt en kollega till mig. (musikrecensent.) "Abstrakt"! (nu blev man jättenyfiken på Smashing Pumpkins. Måste gå in och kolla på YouTube.)

Nån som vill höra 60-talets bästa svenska pop-låt? (i mina öron.) Kolla in "Words enough to tell you" med Mascots! (finns på YouTube.) Dom kallades "de svenska Beatles"! (vill ni SE dom kan ni titta på "Sad boy".) Vi som höll på med pop då (i mitt fall bara som lyssnare) kallades "popsnören". Rock fanns inte. Däremot rock´n roll. (som var sån där urgammal töntmusik som äldre gillade.) Ja och "country and western". (jättetöntig spymusik.) Rockkonserter fanns alltså inte. Det hette "popgalor"! Ja och vi som gillade Beatles (och annan engelsk popmusik) vi kallades "mods". Obligatorisk klädsel var sjömansbyxor (gärna kritstrecksrandiga), polojumper och boots. ("stövlar" lät för tråkigt. Och dessutom var det noga med att dom skulle vara smala med lågt skaft. Och ha LITE klack.) Till detta var det många som hade en s.k. koreaduffel. (kamouflagegrön. Lång eller kort.) Som måste vara nerklottrad med allt möjligt! (t.ex. "Heja Beatles", "Love and Peace", "USA ut ur Vietnam" m.m.) Ja och så en flera meter lång tjock halsduk! (detta avstod jag ifrån. Jag ville inte gärna bli kvävd i hissen eller i en bussdörr av en halsduksände som råkat fastna.) Nyligen hörde jag att det bara var killar som var mods. Det var det dummaste! Hallå?? Jag är tjej!