Låt mig citera Wei Jingsheng (brev till Deng Xiao Ping från fängelset 1984):
Det kan väl inte vara så att ni vill att jag ska plågas till döds i en isoleringscell? Om jag fick arbeta för landets och folkets bästa skulle det knappast vara till skada för er, eller hur?
Den som skrev så till Kinas högsta ledare, var han en oförskämd slyngel? Hemsk brottsling? Led av storhetsvansinne? Nä. Han var demokratirörelsens ledare i Kina (född samma år som jag) som äntligen blev utsläppt sen. (efter 17 hemska år i fängelser.) Inte för att ledningen började gilla honom, utan för att påtryckningarna utifrån (bl.a. från Amnesty) blev så hårda! (jag tillhörde själv dom som skrev ett brev till en myndighetsperson i Kina.) Han åkte raka vägen till Sverige. Där han fick motta Olof Palmes pris! (och fick höra att Göran Persson i Kina sagt att Kina var "stabilt".) (jag behöver väl inte säga att hans frisläppande fick rätt små rubriker i svenska tidningar.) Var han i bra skick då? Nix. Han hade förlorat sina tänder. (vilket jag också gjort. På grund av långvarig neuroleptikaanvändning.) Och ådragit sig hjärtfel! (vilket jag förmodligen också gjort.) (ingen idé att säga det. Folk tror bara att jag inbillar mig allt sånt där.) Ja och så fick han träffa sin kompis Dalai Lama!