Killar skulle vara långhåriga. (DÅ tyckte dom att allt utom Sune-frisyr var långt.) Vilket ju vi tjejer redan fick vara! Men det fanns gränser för hur långt man kunde gå. (i originalitet.) Jag försökte mig på keps. (en rätt snygg rutig sak.) Jag bar den tappert i en vecka. Sen stod jag inte ut längre! (det finns gränser för hur många skratt och konstiga blickar man står ut med.) I alla fall. Jag fick mamma att köpa en JÄTTESNYGG klänning med trumpetärmar! (modern. Fast ovanlig. Mönster i gult, orange, vitt och ljusblått.) Nån som har foto på mig i denna kreation? Hör av er! (det finns ett svart/vitt gruppfoto av oss på språkkursen i Tunbridge Wells 1967 där jag bär den.) (det utklippta fotot på MIG borde finnas i Ingmar Bergmans dödsbo.) (orkar inte förklara just nu hur det kommer sig.)
Bortsett från det var det helt O.K. (i mina kretsar) att även syssla med klassisk musik! (jag kunde även lyssna på Taube, folkmusik, jazz m.m.) Så därför blev jag så bred! (inte om baken. Utan när det gällde musik.) (jag tyckte även man kunde läsa både Kalle Anka och Dostojevskij utan att bli mindre seriös.) (gilla Sound of Music och Ingmar Bergman var även detta fullt acceptabelt. I mina ögon.)